A London Story - Del 60
- Oh Jennifer..I'm so sorry for everything, I would give my life away for you.
- We will see how it goes, and maybe we can try again...I still love you, you know, okay? You've been a huge part of my life for a couple of months now.
- The same. and you know what? I can see myself with you many years from now, married and with kids.
- We will see how it goes, and maybe we can try again...I still love you, you know, okay? You've been a huge part of my life for a couple of months now.
- The same. and you know what? I can see myself with you many years from now, married and with kids.
_________________________________________________________________________________________________
Sara's Perspektiv
"Harry.. Do you think Jennifer still are mad at me?" Frågade jag Harry när vi precis hade krypit ner under täcket.
"Nah.. I don't think so.." Sa han lite fundersamt. "I mean, do you wanna konw what i think?" Frågade han sedan.
Jag nickade och la mitt huvud mot hans bröstkorg.
"I think that Zayn and Jennifer are back together in time of a week" sa han och jag tittade genast upp på honom.
"Really?" Frågade jag.
Han nickade och la sin högra arm runt min midja.
"I know Zayn. He won't give up" sa han och vred lite på sig.
"Hope not" Sa jag lite kort och Harry fortsatte att vrida på sig. Som om han var besvärad över något.
"What's up Harry?" frågde jag honom och flyttade mig från honom.
"My back hurts" Sa han och gjorde en min som beskrev hans smärta.
"oh.. Wait" Sa jag och satte mig på knän i sängen. "lie down on your stomach" fortsatte jag.
Harry tittade på mig men förstod ganska snabbt vad jag menade och log mot mig. Han gjorde som jag sa och när han låg på magen satte jag mig över honom vid svanken men benen på var sin sida om honom.
Jag smekte försiktigt hans rygg och började sedan massera hans nackmuskler. Jag gick sedan ner mot ryggen.
"Aouuuu, right there, right there" Sa han svagt med smärtan i halsen för att göra mig medveten om var han hade ont.
Jag fortsatte att massera honom och efter ett tag hävdade han att hans smärta var borta, men jag slutade inte massera hans rygg för det.
"You're good at this babe" Sa han avslappnat.
"Am I?" frågade jag eftersom att jag inte hade en aning om att jag hade en dold massage talang.
"mhm" Sa han och jag märkte hur han var nära på att somna.
"Haha, babe, don't sleep" Sa jag och slog till honom på ryggen.
"Auch, I'm not" Sa han lite surt.
"Oj, förlåt" Sa jag på svenska och pussade på stället jag precis slagit till. Sedan klev jag av hans rygg och la mig bredvid honom.
Jag la mig med ryggen mot honom och Harry la sig sedan tätt bakom mig med armarna runt mig.
"Sara..?" Frågade han och kysste min axel.
"Yeah?"
"You know that we have to go back to UK as soon as possible huh?" Sa han lite tveksamt.
"yeah" Sa jag tyst.
"And we wont be able to see each other for a long time?" Frågade han sedan och jag kunde känna hans hår vid min nacke och axlarna.
Jag nickade hastigt och försökte svälja tårarna så att Harry inte skulle märka något.
"We're going to the US in a few weeks.. We won't be back until the end of April."
Jag räknade snabbt i huvudet hur många månader det skulle bli.
"That's more than two months Harry" Sa jag med en darrig röst.
"I know" Sa han tyst och drog sina fingrar längst min midja.
Jag sa inget. Jag lät tårarna rinna ner från mina kinder och försökte snyffta så tyst som det bara gick.
Två månader, 8 veckor, 61 dagar, en halv evighet.
"We'll make it, huh?" Frågade han sedan.
Jag skakade på huvudet.
"No" Sa jag och torkade mina tårar.
"Babe, we will" Sa han övertygande.
Det brast för mig och jag bara grät och grät.
"We have skype and stuff" Sa han och torkade mina tårar.
"dosen't matter.. I want to be able to kiss and hug you. I want to be able to know that if I really have to I can take the plan over in just two hours. You're going to be on the other side of the world for two months and I won't be able to call you good night because when its good night here, Its good morning in the US." Sa jag och kom på mig själv av att bara babbla på och babbla på samtidigt som jag grät floder.
.
Harrys perspektiv.
Jag förstod hur upprörd Sara var över situationen och jag märkte att det inte skulle vara lönt att säga något utan jag la mig så närma henne jag kunde och jag la mina armar runt henne.
"Shh my love, shh" Viskade jag i hennes öra och jag kunde känna hur hennes hjärta dunkade jättehårt och snabbt.
Vi låg bara tysta ett bra tag innan jag kände hur Saras andetag blev tyngre och tyngre. Plötsligt slutade hon gråta och när jag tittade på henne såg jag att hon hade somnat.
Jag slöt då mina egna ögon och bestämde mig för att jag skulle prata med Sara direkt i morgon bitti när vi vaknar. Det kändes inte bra att hon hade gråtit sig till söms på grund av mig.
_______________________________________________________________________________________________
Förlåt för en tråkigt del. Men jag ingen fantasi eller insperation alls just nu.. Snälla kom med förslag om vad ni vill ska hända? Behöver tips och idéer från er läsare! :)
Kommentera!
Kram! / S
Kommentarer
Postat av: tilda
Mycket bra! :)
Postat av: Alicia
Så bra! :D
Postat av: Anonym
jätte bra ju! men asså kan inget bra hända nu? ja vill läsa om mkt kärlek o sånt. Det är så jobigt när de är osams =)
Postat av: Nina
Jättebra kapitel! Xx
Postat av: Felizia
ASBRA!:D Meeer!
Postat av: alex
super bra !! kanske en av killarna kommer in i en bilolycka eller nogot som gor att dom stannar lite till ?? hehe, jag har sugig fantasi ;) <3
Postat av: Anonym
dom tar med henne och dom bor tillsammans, och allting blir amazayn!
Trackback