Jag kollade upp på honom...NU brydde jag mig om vad han skulle tycka..
- I'm not wearing any makeup...Goodnight!
- you are beautiful without too. Just know that. Goodnight sweetheart.
Det värmde i min kropp när han sa det..Är det lagligt att vara så sjukt underbar som han är??

_______________________________________________________________________________________

Jag vaknade av att någon la mig ner i en mjuk säng och det tog ett tag innan jag fattade var jag var, men när jag väl kom på så flög jag upp ur sängen och började gå mot dörren för att lämna lägenheten. Men någon tog tag i min arm och hindrade mig.

- Wooha, what's going on? Where you going? Det var Harry som hade tagit tag i mig och frågade det.

- Were is Jennifer? Frågade jag

- She sleeps on the couch with Zayn, why? Frågade Harry och släppte min arm.

- And were am i supposed to sleep? Here? Frågade jag och tittade på sängen. Som förövrigt var en utav de största jag sett!

- Yeah, that's the thought.. You're going to sleep in here, with me.. Sa Harry och log.

- I'm sorry.. But I can't, sa jag och började gå mot dörren men blev än en gång stoppad av Harry som tog tag i min arm.

- Why? Frågade han.

- Well, maybe because i can't just jump into bed with someone I don't know.. Svarade jag.

Harry blev tyst och gick sedan bort mot hans byrålåda som stod längst med ena väggen i rummet. Han tog fram en T-shirt och kastade den mot mig.

- Okay, Let's get to know each other then, you can sleep in that one if you don't want to sleep naked. Sa han och blinkade med ena ögat sammtidigt som han började knäppa upp sin skjorta.

- Fair enough, sa jag och ryckte på axlarna och suckade. Vad skulle kunna hända liksom?

Harry tog av sig sin skjorta och sina byxor och satte på sig ett par grön-rutiga pjamas byxor istället. Min blick fastnade på hans mage hela tiden och jag fick tvinga mig själv att titta bort för att inte göra bort mig.

Vi båda hoppade ner i sängen på varsin sida och drog täcket över oss.

- Soo, my name is Harry, sa Harry och räckte fram sin hand mot mig.

- Haha! Hello Harry, my name is Sara, sa jag och skackade han med honom.

- well Sara, tell me something about you?

- Okey.. I'm 16 years old, going to be 17 in may. Born and live in Sweden.. umm.. I'm blond, have blue eyes and pretty light skin.. I have a mun, and a dad and one big brother..

Sedan berättade jag lite om min uppväxt i Sverie, om hur det var att leva där och om hur jag blev ett fan av One Direction. Jag berättade lite om min skola och även om några utav mina vänner hemma i sverige.

- Wow, That was.. interesting .. do you want me to tell you something about me also? Sa han och vände sig mot mig.

- I think I allready know everything.. but yes, go on. Sa jag och la mig på sidan mot honom.

Harry berättade om hur det var att leva som en utav 5 killar i One Direction. Hur jobbigt han tyckte det var med alla ryckten även lite om hans uppväxt och så.

Jag hade aldrig uppfattat Harry på de viset som han berättade. För mig hade Harry alltid varit skojaren med ett rätt hårt skal. Men nu efter att ha pratat med honom förstod jag att bakom alla tidningar och all press franns en lika sårbar kille som vem som helst.

.

Innan vi viste ordet av det så låg jag i Harrys famn och kunde känna hans varma andetag mot min nacke. Just i den stunden släppte jag allt. Jag släppte all tyngd som låg på mina axlar och bara va. Jag tänkte knappt. På något vis fick Harry mig att känna mig så trygg så jag vågade somna i hans famn. Vilket jag aldrig tidigare vågat.

.

Jag vaknade av att Harry sparkade till mig av misstag i sömnen. Efter det kunde jag inte somna om så jag beslutade mig för att gå upp och se om någon annan var vaken.

Jag smög förbi sofforna där Zayn och Jennifer sov och vidare in till köket där jag hörde röster. Det var Liam, Niall och Louis som satt och små pratade med var sin tekopp på köks-ön.

- Good morning guys, sa jag för att de skulle se mig.

- Good morning, sa Louis och kom fram till mig och grav mig en kram. Sedan gick jag fram till Liam och gav honom en god morgon kram och sedan till Niall också.

- Did you sleep well or did Harry snore too much? Frågade liam och reste sig för att ge mig en tekopp.

- haha, no, actually i sleept very well thanks! sa jag och tog emot koppen.

- Good, sa louis och tittade på liam.

- Is it time boys? fortsatte han sedan.

- yes, i think so. Sa liam och reste på sig.

- Time for what? frågade jag och blev en aning nervös ifall de skulle berätta någonting för mig.

- To wake everyone else up with our song, sa Niall och tog fram en gitarr.

- follow us, sa Louis och vinkade med mig.

Vi gick bort till rummet där jag och Harry hade sovit och Niall började spela på gittaren.

Harry började vrida på sig och öppnade ögonen. Då kröp jag ner bredvid honom igen och Niall, Liam och Louis fortsatte vidare mot Zayn och Jennifer.

.

- You know.. We have a tradition here in this house.. Sa harry när han vaknat till liv.

- okey.. And that tradition is..? frågade jag och jag mig tätt intill honom med hans arm under min nacke.

- We call it "guests do breakfast"

- haha! so, you mean that me and Jennifer have to do the breakfast?  Sa jag och tittade upp på honom.

- Yes babe, that is exactly what I mean.

- haha.. i can live with that, sa jag och gick ur sängen.

- Noo! come back! sa han och försökte få mig att lägga mig ner bredvid honom igen.

- Sorry, I can't. I have to do some swedish breakfast to my mates. sa jag och gick ut.

.

Jag började göra svenska kanelbullar och efter ett tag kom Jennifer och hjälpte till.

- Can I help you, ladies? Frågade Harry som kommit upp ur sängen.

- No, I think me and Jennifer will do better without you, sorry. Sa jag lite retsamt.

Då tog harry upp lite mjöl ur mjölpåsen.

- I USED TO WORK AT A BAKERY, skrek han och kastade mjölet på mig.

- Oh, okay? you want war? well.. BRING IT! sa jag och kastade tillbaka mjöl på honom och rätt som det var så hade världens största mjölkrig startat.

___________________________________________________________________________________________

Sådärja! Hoppas ni gillar den!

Fortsätt kommentera! Det är kommentarerna som gör att vi vill fortsätta skriva!

Kram! / S ♥