Sara's Perspektiv.

När vi kom tillbaka från bowlinghallen och hade hoppat ur bilen utanför killarnas lägenhet sa Harry att han hade något att prata med mig om.

Vi gick runt hörnet utav byggnaden för att få vara ifred.

"What's up Harry?" frågade jag och försökte få ögonkontakt med en Harry som hade klistrat fast ögonen i marken.

"erhh.." sa han utan att lyfta blicken. "would you like to go out with me sometime?" frågade han så tyst att jag kanappt kunde höra och hade fortfarande ögonen på marken. Jag kännde hur lyckan spred sig innom mig och jag tog ett steg närmre honom. Jag smekte hans kind med min tumme och Harry tittade tveksamt upp på mig. Jag log och sa:

"i thought you never ask, Of course I will." Jag såg hur lättnaden spred sig hos Harry. Han skrattade till lite lätt och la sina armar runt min midja.

"so, what do you say about tomorrow?"

"tomorrow is perfect" sa jag log sammtidigt som jag tittade upp mot Harry, som var säkert nästan 10 centimeter längre än mig.

Det pirrade i hela kroppen av att bara stå så nära honom och jag fick tillbaka blickar till ny årskvällen. Det är svårt att fatta att jag känner mig så trygg i hans famn.

Jag la mina armar om hans nacke och klev in i hans famn i en varm kram. Vi kramades en stund och sedan bestämde vi oss för att gå tillbaka in till de andra.

När vi kommit in såg vi att de andra satt och små pratade i soffan. Vi slog oss ner på de platser som var över men jag och Jennifer beslutade oss snabbt för att böra dra oss hemmåt.

"Let me drive you" sa Louis och sprang efter oss mot utgången.

"Are you sure?" sa jag och förklarade att vi säkert kunde gå annars.

"yes, of course!" Sa han och slängde på sig jackan.

.

Väl i bilden kom alla frågor.

"Sara, what's up with you and my man?" frågade Louis och kollade lite surt på mig.

"haha, yeah, Sara, tell us" sa jennifer och sparkade lite löst på mitt säte eftersom hon satt där bak.

"haha! I don't know.. Ask Harry" sa jag och fånlog mot Louis som försökte spela besviken. "Jennifer, vi tar det sen när vi är hemma. haha!"

"Okej, men alltså,ge mig en ledtråd!" sa Jennifer och verkade väldigt nyfiken på det hela.

" HEY! No swedish in my car girls!" halv skrek Louis och slog mig lite löst.

"haha, sorry Lou" Sa Jennifer från baksätet och jag kunde inte sluta skratta.

.

När vi var framme gav vi Louis var sin tack och hej då kram och sedan gick vi in på hotellet och hämtade våra nycklar.

"SARA!!!! BERÄTTA NUUUUUU" Skrek Jennifer precis efter att vi stängt dörren till rummet.

"Men håll käften Jennifer!! Folk kan bli sura!"

"förlåt! Men berätta! Snälla!" bad Jennifer.

Jag satte mig ner på sägnen och började snöra upp min converse. "Han bjöd ut mig. Vi ska typ ut och äta imorgon." Jag märkte hur hela jag lyste upp och jag kunde inte sluta le.

"WOOW" sa Jennifer och slog sig ner på sängkanten bredvid mig. "Fattar du hur lyckligt lottade vi är egentligen? Vi två. Två helt vanliga tjejer från sverige har utav ren tur blivit vänner med självaste One Direction och du ska ut på date med the one and only, Harry Styles."

Det hade inte gått upp för mig ännu. Men Hon hade rätt. Vi var rent ut sagt, jävligt lyckligt lottade.

"Du har rätt. Men jag kan inte sluta tänka på att vi åker i övermorgon. Sedan börjar skolan och vi kommer inte kunna träffa dem så ofta längre. De ska säkert ut på turne och vara upptagna och hitta andra tjejer." Sa jag och kände hur all den lyckan som spridits innom mig för bara någon minutsedan plötsligt kallnade och försvann.

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Förlåt för kort del. Men måste iväg och träna. Hoppas ni gillar den!

Kommentera vad ni tycker!

Och glöm inte tävlingen!!

kram! / S <3