Sara’s Perspektiv
Efter att ha suttit och snackat med massa främmande människor i soffan ett tag kände jag att jag behövde lite luft.
Jag hade blivit trött på mina skor och tagit av mig dem så jag gick barfota istället och precis när jag skulle gå ut på balkongen slår jag i stortån i tröskeln och snubblar ut på balkongen.
-  AJ, fan också. Jävla skit tröskel, mumlade jag för mig själv och hoppade fram till räcket på bara ett ben.
- haha, are you all right? I couldn’t understand what you were saying, but it didn’t sound very good..
Det var Louis som sa det. Han hade, liksom jag, också fått syrebrist och behövde lite frisk luft.
- Oh, sorry, I didn’t see you. I’m okey. Just a bit clumsy you know, Sa jag och mötte hans blick.
- haha! So, do you having fun? Frågade han sedan.

- Yeah, kinda anyway.. You know, I don't know anyone here except for Jennifer, you and the boys we met earlier. It's a bit scary to be honest. I didn't expect my new year's eve to end up like this. Partying with One Direction. The band I have been fangirling over in years. The whole thought is just overwhelming. Sa jag och tog ett djup andetag.
- I see, I get your point. But I’m glad you’re here anyway. And I can tell that Harry is at least as happy as me.
- haha, he’s a great guy. Easy to talk to and a good dancer, sa jag bara för att komma ur den jobbiga konvercationen vi var i.
- Hehe, yeah. Should we go back in? Frågade Louis
- Yes. Jag tog Louis under armen för att gå in. Men precis när vi kommit in genom dörren blir vi överraskade direct.
- Oh my god. Viskar jag tyst för mig själv.