Jennifer’s perspektiv
När vi kommit in genom porten och var vid receptionen och väntade på hissen där det var bättre ljus såg jag helt plötsligt vilka det var vi just hade träffat.
Jag blev helt chokad och vände mig mot Sara för att se om hon hade insett samma sak som jag just insett.
Det hade hon. En bit ifrån mig stod en Sara med ögon stora som golfbollar och jag såg hur hon fick spel inombords men verkligen försökte hålla sig lugn på ytan. Jag viste precis hur hon kände, eftersom jag kände exakt samma sak.
- OH MY GOD, mimade jag till henne och allt hon fick fram var två hastiga nickningar.  
Framför oss, stod ingen minde än Niall Horan och Zayn Malik från One direction och några andra killar jag inte viste vilka det var.
Jag och Sara har varit smått galna i One direction de närmaste två åren och Jag har haft en lite crush på Zayn under hela tiden.

Efter ett tag kände jag hur tysnaden började bli obekväm och tog därför upp mobilen för ett låtsas smsa.
- So, hi! My name is Sara, hör jag plötsligt Sara säga och ser hur hon räcker fram handen mot Zayn. Att Sara skulle göra så hade jag inte räknat och jag blev stum av förvånad.
- I’m Zayn, svarade Zayn och tog i hand med Sara
- Yeah, i know, sa Sara, log och fortsatte vidare med att presentera sig för de andra killarna.
Jag ville ju inte vara sämre så jag samlade ihop mig och sträckte också fram handen mot Zayn för att hälsa.
- I’m Jennifer, sa jag och höll på att drunkna i Zayns mörka bruna ögon.
- Hi Jennifer, I’m Zayn
- I’m a big fan, really! Sa jag och ångrade mig i nästa sekund. Varför sa jag så? Tänk om han tycker jag låter för desperat? Han kanske vill ha en paus från alla fans nu under semestern? Vafan Jennifer! Ta dig samman!
- Oh! That’s cool! So, were are you from? Frågade han.
Tur, tänkte jag. Han ville veta mer om mig, vilket betyder att jag inte gjorde bort mig helt innan i alla fall.
- Sweden, we're just here over the weekend to celebrate the new year, svarade jag.
- Oh, okay cool! Sa Zayn och sedan kom hissen.
Vi klev in och under hela färden upp var det tyst mellan mig och Zayn.  Vi hade inte mer att prata om. Han verkade inte ha fler frågor. Jag hade själv tusen frågor till honom. Men vågade inte ställa en enda. Så typiskt när jag väl har chansen.

Hissen stannade och vi klev rätt in i en stor hall i någons lägenhet.
- Hey guys! Look what we found! Sa Niall till någon och gick malligt vidare mot köket.
They just going to barrow the toilet, fortsatte han sedan.
- Hi, sa Harry som stod och lutade sig mot en vägg. Han log stort och förklarade sedan vägen till toaletten.
Både jag och Sara sprang så fort vi kunde och låste sedan in oss.
- Jennifer, slå mig så jag vet att jag inte drömmer, sa Sara
- Hahah, alltså detta är helt sinnesjukt! Hur fan hamnade vi här? frågade jag.
- Såg du Harry? Vi måste stanna och prata med dem sen! Sa Sara och rättade till några hårslingor som hamnat fel.
- Ja! Dem ska säkert ha fest. Såg du inte spritlådorna som stod i hallen?
- Jo, det ska dem säkert. Men vi kanske kan få stanna? Sa Sara.
- Ja, hoppas! Sa jag och gick mot dörren för att låsa upp.
- Men vänta, vänta, vänta! Vi måste komma på någonting att säga nu när vi går ut. Så det inte blir sån jobbig tystnad igen, sa Sara.
- Okej, vi börjar med att tacka för att vi fick låna toaletten och sedan går vi rakt så sak, vi frågar om dem ska ha fest, föreslog jag.
- oh my god, okej. Kör, sa Sara och jag låste upp dörren.
När vi kommit ut i hallen igen såg vi killarna hänga runt en bar och prata. Vi gick mot dem och Zayn tystnade och tittade upp på mig och log