A London Story - Del 45
Tidigare:
Jennifer's perspektiv
- Åhhh..saknar dem redan! sa jag när vi var på väg hem och märkte att jag lät för desperat.
- Haha, hur ska vi klara oss utan dem i 10 dagar? sa Nea
- är det verkligen 10 dagar?? frågade jag
- Japp.. Gick det bra med Harry innan förresten, Sara?
- Helt okej. Vi ska prata mer senare..Men har inte förlåtit honom.
- Ni kommer fixa något, ni är ett sånt där par som alltid kommer vara tillsammans.
- Ni och era boys också. sa Sara
- Ja..och nu måste vi komma på hur vi ska klara oss utan dem..haha! sa Nea
- Ja..men vi måste dra till skolan imorgon! Så då blir det lite vanliga rutiner ju..
_________________________________________________________________________________________________
- Haha, hur ska vi klara oss utan dem i 10 dagar? sa Nea
- är det verkligen 10 dagar?? frågade jag
- Japp.. Gick det bra med Harry innan förresten, Sara?
- Helt okej. Vi ska prata mer senare..Men har inte förlåtit honom.
- Ni kommer fixa något, ni är ett sånt där par som alltid kommer vara tillsammans.
- Ni och era boys också. sa Sara
- Ja..och nu måste vi komma på hur vi ska klara oss utan dem..haha! sa Nea
- Ja..men vi måste dra till skolan imorgon! Så då blir det lite vanliga rutiner ju..
Sara's Perspektiv
"Good bye, Liam" Sa jag och kramade om honom hårt och länge.
"Good bye Sara" viskade han i mitt öra och strök handen längst min rygg.
Det var tråkigt att behöva lämna killarna. Speciellt nu när jag inte viste om det skulle vara sista gången jag träffade dem på längre.
"Bye, Lou! I'll miss you" Sa jag och klev in i Louis famn för att ge honom en kram.
"Bye Sara.. Promise that I'll see you soon?" Frågade och jag nickade samtidigt som jag hade huvudet på hans axel.
Jag släpte taget om Louis och Harry tog tag i min arm och drog mig bort bakom hörnet.
Jag förstod att han ville prata och han tittade mig rakt in i ögonen innan han började.
"I do not want to leave us on bad terms" Sa han och suckade. "I'm sorry. I love you" fortsatte han.
Jag viste inte vad jag skulle säga. Att han sa förlåt var ju bra, mn trodde han att allting skulle bli som vanligt nu?
"Why did you act like you did?" Frågade jag och jag såg att det var en tankeställare för Harry.
.
Harrys Perspektiv
Jag viste inte vad jag skulle svara på Saras fråga. Jag ville egentligen glömma det hela och slippa berätta..
"Don't know" Sa jag och hoppades på att hon skulle gå på det.
"Yes, you do" Sa han kallt och tittade allvarligt på mig.
"I.." Sa jag och tvekade. "I just.. I were unsure about my feelings, and stuff.. But now I'm sure about how I really feel for you.. And I love you" Sa jag lite tveksamt. Sara skackade bara på huvudet. Jag kunde se hur hennes underläpp darrade lite lätt och hur hennes ögon långsamt blev vattenfyllda.
"So you lied to me? The whole time?" Frågade hon med en darrig röst.
Jag svarade inte utan tittade bara konsentrerat ner på marken.
"omg" Utbrast hon. "How can I have been so stupid? The texts, the phonecalls and everything. Who is she?" Frågade hon sedan och jag märket att hon visste.
"Who?" Frågade jag för att spela ovetande.
"The girl you've been talking to" Sa hon rätt högt.
Jag förstod att det var ingen idée att lotsat som om jag inte fattade vad hon menade. Hon var för smart för att gå på det.
"You don't know her" Sa jag tyst. "But, its over between me and her now." sa jag sedan.
"Ha." Sa hon och skackade på huvudet samtidigt som hon bet sig i läppen.
"Sara, I'm in love with you" Sa jag och tog tag om hennes armled. "I'm so sorry"
Där brast det för henne. Tårarna rann från hennes kinder och hon såg förkrossad ut. Det gjorde så ont i mig att se hur illa jag verkligen behandlat henne. Det var jobbigt att se allt så svart på vitt.
"I really thought you were the one for me, Harry" sa hon mellan snyfftningarna.
"You are the one for me, Sara. Can't you see that?"
Hon bet sig i läppen igen och nickade mot mig.
"I really loved you" Sa hon. Med betoning på "Loved". Då gick det upp för mig att det kanske inte gick att fixa det mellan oss igen. Min ögon började vattnas och jag kunde inte styra mina känslor. Tanken på att inte få hålla Sara i min famn och få kalla henne "min" igen gjorde så ont i mig att jag inte såg någon mening att leva längre.
"can we at least stay friends?" Frågade jag samtidigt som tårarna rann ner från mina kinder som floder.
Hon nickade och klev in i min famn. Jag kände doften från hennes hår och jag blev helt varm innom mig. Hon luktade Sara. Den underbaraste doften som fanns. Jag kände mig trygg och ville aldrig lämna henne igen.
"Let's stay friends" Sa hon och torkade tårarna. Hon log lite försiktigt mot mig och gick sedan ut mot de andra.
________________________________________________________________________________________________
Här har ni en kort del! Känner mig dock inte riktigt klar så jag skriver nog en till senare ikväll/inatt. Men ska hem till en kompis och han har redan tjatat länge nog på mig nu ;)
Men var tycker ni? Kommer det fixa sig mellan Harry och Sara? De båda har ju faktiskt känslor för varandra!
Kommentera!
Puss och kram! / S
Kommentarer
Postat av: ida
skit bra!
Postat av: Mikaela
Åååh hoppas dom blri tillsammans! han får för fan inte bli tillsammans med den där andra bruden!! :O
Postat av: felicia
mer
Postat av: tilda
längtar tills nästa!
Postat av: olivia
Sorgligt !!! Jag började faktiskt nästan gråta ....
Haha men den e jätte bra , fortsätt skriva!!!
Och snälla kan dom inte bli tillsammans igen ?! <333
Postat av: Annie
Åh jätte bra! Meeeeeeen, synd att dom inte är tillsammans.. Men det kanske händer lite senare? :D
Postat av: tovalisa
GRYYYYYYYYYYYYYYYYMT!
Postat av: Anonym
they got to b 2gether!!! :O <3
Postat av: zara
nice ;)
Postat av: Gabbi
Åh, så bra! Men då måste bli tillsammans ju! Grymt bra kapitel!
Postat av: onedfanfiction.blogg.se
grym as always.
Postat av: Felizia
DOm måste bli tsm igen! :O
Postat av: lilla jag
meeeeer!
Postat av: Lovisa :)
fortsätt skriiiiv! den äger, älskar den! ♥
Postat av: Tova<3
Åååå de måste bli tillsammans annars kommer jag tycka så synd om Sara D': Skriiiiiv mer!!!!!!!!! <333
Postat av: Anonym
wwww.onedirectionstars.blogg.se
Postat av: Sofia Göransson
alltså jag började faktiskt gråta, riktigt mycke när jag läste de här kapitlet :'( men de va jätte bra ! :) jag älskar eran novell, för ni gör de verkligt. de är liksom inte sådär dröm perfekt hela iden, love it ! :D <3
Trackback
